Dagarna som bara springer iväg

Jag vill fortsätta så här i all evighet. Inga måsten, inga töntiga människor, många nänniskor som talar svenska (med ett mysigt uttal), mammas mat, och allt som man kan tänka sig att behöva finns väldigt nära. En vecka går så snabbt och realiteten är ju att då är det dags fär mig att åka bort igen. Det känns fel att kalla det för “hem” men jag måste väl bara inse saken att det nog är det för tillfället. Men det är här jag har mitt hela allt förutom studierna och sambon (som nog har sagt att han gärna flyttar hit om jag fixar mina studier i ett sådant skede att det är möjligt. Men det kan ta en tid med tanke på att jag har studerat endast ett halvt år och har fått ihop först ett års studiepoängmängd. Och på våren hinner jag knappt mer än den normala 30 studiepoäng så något mer än det här får jag inte spurtat framåt.

Min julafton gick snabbt. På morgonen hade vi träningar och efter det blev det vinterbadande. Jag doppade mig två gånger och det kändes inte så hemskt farligt kallt trots luften var varmare än vattnet. Hemma åt jag sedan lax och batatlåda och såg på The Snowman som jag hade bandat. Senare åt jag mer hos mina föräldrar och efter julmaten tog vi en sväng på gravgården. Det var väldigt vackert där!

Sent på kvällen när min syster med familjen hade kommit delade vi ut julklapparna som “tomten hade hämtat” medan vi var på gravgården. Man ska vara noga med små barn för att inte förstöra spänningen och magin som julen erbjuder för dem. Oh, hur jag minns mina barndomsjular – det var så spännande och sagolikt med allt som hade med julen att göra.

Efter julaftonen har vi mest bara ätit och tränat. Men vi har även hunnit speöa Munchkin – ett roligt rollspel med kort, åka skridskor (det fanns en hel del vatten på isen..) och igår var vi nästan hela dagen i Esbo. Först en sväng via Sello – sambon hittade snygga skor på 100€ medan jag som är pank nöjde mig med endast skräpmat som vi åt i Chicos. Och det var nog gott måste jag medge! Sedan åkte vi till sambos faster och därifrån till min moster. De båda bor ganska nära varandra så det passade mer än bra att träffa lite bådas släkt under en och samma dag.

Nu har jag lust att stanna klockorna. Eller i bästa fall kunde jag ju teleportera mig tillbaka i tiden och ta allt det här pånytt från och med kvällen den 19 december…

3 dagar ledigt – 3 dagar fullt med glädje, träning, vänner och lycka

När jag kom hem för 3 nätter sedan var jag lite nervös inför att fara och träna igen. Det kändes som en evighet när jag senast hade tränat. Men jag blev varmt välkomnad hit som alltit förut, och klarade mig riktigt bra till och med på träningar. Efter den första kvällens pass har jag varit ungefär som om jag aldrig varit borta härifrån. Nu är jag hemma!

Igår hade vi föreningens lillajulsfest. Jo, även jag var på plats eftersom jag trivs med människorna här. Där uppe med min nuvarande förening är det en helt annan stämning, få som talar något överhuvudtget med mig och få som vill lära sig känna mig. Det suger att vara bland folk som ligger på samma nivå som jag men som ibland beter sig som om de var ungefär världsmästare på allt. Våra världsmästare här (som då på riktigt har vunnit VM-medalj eller något annat stort) beter sig på ett likadant sätt mot alla – jag är lika viktig som alla andra oberoende om någon är helt nybörjare, på samma nivå som jag eller mycket bättre. Ålder, kön, hudfärg, modersmål – det spelar ingen roll. Och det känns jävligt bra när man får en sådan bemötning faat man varit borta nu nästan i ett år.

Såhär roligt hade vi igår. Och minst lika glädjefulla dagar är ännu på kommande!

Idag ska jag ha en vilodag, städa lite, skura bastun, ta en promenad och paketera alla julklappar. Dessutom borde jag läsa till två tenter men jag tror jag hellre funderar på något annat – till och med städandet… Och såhär vid juletider är det tillåtet att lite slarva med skolarbete. Dessutom de femmor som jag fick under höstterminen ska firas på något sätt, och nu tänker jag fira genom att för en stund fundera på något helt annat än sturierna.

Hemresan

Tåget rullar framåt med 140km/h hastighet. Jag är trött av för lite nattsömn och näsblod som började igårkväll och fortsatte genast på morgonen. Perfekt timing som alltid…

Jag väntar på de sista resultaten från höstens kurser och försäker inbilla mig att det inte var en dålig sak att tenta en kurs under julen, speciellt när jag inte ens fått uppgifterna till hälften av kursen. Den andra halvan ska jag tenta som en vanlig tent. Den handlar om Sveriges kultur, natur, politik och dylikt och jag har på känn att innehållsmässigt blir det riktigt roligt att läsa om sådant. (Förutom politik-delen då förstås, jag är känd för att avsky sådant, bra att jag vet ens vad som händer här i Finland..)

Lycka är att ha något att göra under tågresor! Home Alone 2 måste ju kollas såhär vid juletider.. 😀 Snart får jag väl byta till något mindre vintrigt, antar att det i södra delen av landet inte finns så hemskt mycket snö för tillfället.

Aaaaargh!

Jag kan inte skriva på svenska! Och nu är jag faktiskt inte nöjd om jag nästan kan eller skriver ganska felfritt eller något, hela kursen har jag klarat mig med väldigt få fel mina översättningar men nu när vi hade det riktiga prover ändrade jag mig tusen gånger och till slut blev så osäker på allt att jag ansåg det bäst att sluta ändra på vartenda ord, lämna in papret och sticka. Nu har jag grym ångest och vill inte göra något och kunde inte bry mig mindre om morgondagen. Suck, jag vill hem!

Stresszzzzz

Jag är trött. Två prov ännu på torsdag. Övningsprovet i översättning gick fint (fick en femma, wohoo) men jag brukar ofta prestera lite sämre på riktiga prov- eller tentamenstillfällen än på övningar. Dessutom börjar den här stressen ha så stor inverkan på mig vid det här skedet att jag idag istället för en halsduk försökte använda en t-skjorta som om den var halsduk. Efter det tänkte jag gå ut utan vantar i -23°C kyla och på förmiddagen lämnade jag min cykel vid universitetet utan att märka det före jag redan hade kommit en god bit iväg. För att ännu lite krydda på annars så lyckade dag blev jag nästan överkörd (av en bil som svängde medan jag cyklade rakt!!!) och hamnade bromsa så att bakhjulen slirade undan och jag föll omkull. Chauffören brydde sig inte ens om att stanna och kolla om jag skadade mig vilket jag då inte hade gjort, men skulle ändå ha uppskattat att han i alla fall hade bett om ursäkt. Hrmph!

Men av min (och alla andras) överraskning fick jag veta att jag fick godkänt i grammatikprovet! jag menar…what??! Jag undrar hur det är möjligt att få en tvåa utan att veta ens vad man har svarat på frågorna. Jag vet ju knappt vad en verb är för något. Nå jo, jag ska inte klaga, tvärtom, men jag tror jag ändå ska försöka att få ett lite bättre vitsord (och att förstå lite mer) vid en omtent. Det stör mig lite förbannat mycket att jag inte fattar vad alla olika termer betyder och varför man ens behöver sådana. Jag vill ju först veta varför och sedan lära mig hur man använder allt. Nu behöver jag ändå inte stressa över att jag inte fattar något och kanske lär mig lättare utan panik över att inte få kursen igenom.

Nu vill jag bra sova. Jag önskar att jag kunde. Det tycks bara vara omöjligt för tillfället. Genast när jag ligger i sängen känns det som om kroppen och speciellt hjärnan inte bara kunde varva ner. Konstiga tankar börjar tvinna i huvudet och jag får lust att springa ut och dra en tiokilometers länk, helst i snöyra eller ösregn. Eller bara skrika så att hela trappan väcks. Hoppas det blir bättre genast efter fredagens Luciauppträdandet som det också orsakat en hel del onödig stress. För tillfället har jag ingen lust att göra något – allra minst sjunga. Jag vill bara kunna sova. Zzzzzzzzzzzzz.

Slödag

Jag har aldrig riktigt gillat söndagar sådär väldigt mycket. Söndagar har oftast varit vilodagar för mig vilket gör dessa dagar ganska slöa redan med det. Och så ska man ändå följande morgon på jobb/till skola/göra något vettigt. Näeh, hellre skulle jag ens ha något som håller mig igång på en söndag istället för att vara helt ledig (dessutom, dubbellön på söndagar…så ifall jag jobbade vid sidan om studierna skulle jag vara hemskt glad över söndagsturer). Men söndagar är alltså inte något jag gillar, de är mest gråa, slöa och jag är oftast så icke-produktiv man bara kan vara. Denna dag skiljer sig inte alls från de övriga vanliga söndagar. Jag har ingen lust till något, för det mest har jag bara legat i soffan, sett på filmer och ätit. Slött. Nu lyssnar jag på Norsk julradio, tack vare Silje!

Imorgon gäller det att kunna svensk grammatik så gott som det bara går. De flesta här har ju lärt sig svenska genom att studera det i skolan. Jag var ju knappt närvarande på svenskatimmarna jag hade i skolan. Grammatik brydde jag mig aldrig om – jag kunde ju ändå någorlunda bra trots att jag vägrade lära mig sådant som hette subjekt och objekt och allt det där. Det finns inte ett enda språk jag skulle ha lärt mig genom att plugga grammatik. Jag kan ju inte finsk grammatik heller och de flesta begreppen som finns i vårt kursmaterial är helt nya för mig. Har alltså hört dem varken på finska eller på svenska. Så det som jag egentligen borde ha gjort ungefär för 3 månader sedan är att lära mig hundratals olika begrepp utantill så att jag förstår exakt vad som menas med dem och vad som sägs om man säger att något inte går göra si och så på grund av något hit och dit. Nu är det lite för sent, men kanske jag ännu lär mig någon gång. Den här grammatikkursen är den första jag tror mig klara mig sämre än alla de finskspråkiga där. Får jag ens en etta av provet lovar jag att inte gnälla om något här på bloggen på en hel vecka! Men eftersom hälften av provet ska vara om teoridelen, dvs. förklara centrala grejer i grammatiken, så vågar jag inte hoppas på så hemskt mycket. Jag får väl nöja mig med att jag säkerligen får alla andra kursen igenom på första försök och dessutom ännu med riktigt bra betyg. Hoppas jag!

Det är många som redan fått julfiilis men själv väntar jag ännu på att den ska dyka upp. Jag har ingen aning ännu om vad jag ska hitta på för alla på julklappsfronten. Det ska inte vara för stort i storleken (eftersom jag ska hem med tåg) eller för dyrt (om inte FPA plötsligt hittar på att höija på studiestödet och genast betala några extra hundralapp på mitt konto). Jag hade en fin idé för mina prinsessor, men som det nu ser ut är det lite för sent nu. Det är kanske något som jag kommer att förverkliga på någon framtida jul. Men nu behöver jag då alltså goda idéer för inte för stora och dyra julklappar för min familj, och speciellt för prinsessorna på 3,5 år och 8 månader. Gjaaah! Varje år blir det här med julklappar bara svårare och svårare. Helst gör jag ju något på egen hand, men eftersom jag är så självkritisk och en liten perfektionist så är det lite svårt med det också – jag är ju sällan tillräckligt nöjd med något jag själv lyckats skapa. Men om ni kära läsare har förslag får ni gärna dela dem med mig här!

Nu ska jag försöka få kvällen gå snabbt så det snabbt blir dags att visa hur mycket (eller litet) man kan i grammatik så att jag äntligen kan gå vidare i livet. Håll tummar!

Funderingar…

Vemoden har hela dagen försökt gräva sig djupare i mitt hjärta. Det känns konstigt att vara så långt borta på en dag som denna. För att minska på hemlängtan har jag läst lite mina gamla inlägg (1400 sidor med mer eller mindre dåligt skrivna inlägg…huh!) och jag måste verkligen medge att det nog hänt något mystiskt med mitt skrivande under åren. De första inläggen är skrivna med så dålig svenska att det på riktigt inte är sant. Undrar hur jag någonsin klarade av yrkeshögskolan med så bristfälliga kunskaper på skrivandet som jag hade… Tur att man iaf kan bli bättre på det man övar på tillräckligt.

Att skumma igenom mitt förflutna gjorde mig inte alls gladare – tvärtom. Jag saknar så mycket den tiden när man när som helst kunde logga in på x3m och nästan alltid hitta någon som hade några vänliga ord att säga åt en. Jag har många gånger försökt intala mig själv att det på riktigt är bättre med “verkliga” människor, men helt för ofta känns det som om man var ännu mer ensam när man var bland människor än vad man är när man är ensam. Och på x3m kändes det sällan som om man var ensam. Det spelade ingen roll hur bra (eller dåligt) man skrev, vilken dialekt man använde och vad man hade på hjärtat, det var alltid tryggt att skriva där. Man hade alltid en utväg av allt det onda som den riktiga världen var full av. Jag önskar jag var hemma nu. Jag önskar att det inte tog så länge för mig att bli färdig med studierna. Mest av allt önskar jag dock att jag skulle trivas lite bättre här. Det är inte frågan om att jag inte hade försökt, men tydligen krävs det annorlunda saker för min lycka än vad denna staden har att erbjuda. Jag vill inte längre gå längs opersonliga gator utan en historisk bakgrund eller på stan där allt är från 70-talet. Det känns så himla…som om allt var utan rötter! Jag är inte själv heller jag längre, utan bara en random typ som inte hör hemma här. Jag kan inte översätta mina tankar (jag tänker på svenska) så bra till finska att alla skulle förstå exakt vad jag menade medvissa saker. Jag kan inte heller skratta med någon åt något roligt om det gäller något finlandssvenskt fenomen eller något med språket. I början skyllde jag mig själv för att inte anpassa mig hit så bra som jag önskade. Senare märkte jag nog att det inte var mitt fel, människorna var bara så annorlunda här. Det är himla svårt att komma in i kretsarna med när man kommer helt från en annorlunda värld än många här vblivit vana vid. Visst är det säkert en hel del som jag själv kunde göra annorlunda men för tillfället är jag för trött på att försöka vara som alla andra.

Det sista problemet (jag lovar!) är grammatiken som jag borde kunna tills måndag. Hittills har jag förstått endast detta: 
“Substantiv är ord som du sätter fan eller jävel efter: klockfan, gubbjävel, hammarjävel etc. Adjektiv är ord som du sätter skit före skitbra, skitsnygg, skithäftig etc. Verb är ord du sätter “utav bara helvete” efter: Drack utav bara helvete, körde utav bara helvete, dansade utav bara helvete etc. Så nu är det skitenkelt för ungjävlarna att lära sig utav bara helvete.”
Att på sådan här nivå befinner katastrof sig i grammatiken….wish me luck!

På morgonlänken i gamla stan för några år sedan

 

Vassa ord

Ibland funderar jag hur mycket jag egentligen blir påverkad av det som någon annan gör. I detta fall är det nu frågan om ord som någon släppt ut ur munnen utan att kanske mena helt så illa som jag tagit det. Hen kanske sade så för att uppmuntra oss, men jag har väldigt svårt att ta det på ett uppmuntrande sätt om någon indirekt pekar ut allt som man är dålig på. Min dag har alltså inte varit så jättehejsan som den kunde ha varit. Men nu funderar jag på det om det alltid är så, att genast då man blir – direkt eller indirekt – utskälld förstör det ens dag helt och hållet? Varför? Det är ju just det som jag själv alltid säger åt andra – att inte låta någon förstöra deras dag pga. något dumt. Jag har tydligen ännu inte insett hur viktigt det är för mig att klara mig bra med det som det här handlar om. Det känns hemskt när man inte är tillräckligt bra hur man än försöker (okej, jag medger att jag inte varit hemskt aktiv på den fronten alltid). Nu har jag ingen lust att försöka för att jag pga. vissa händelser har fått i mig att jag inte kan det som jag borde kunna. Och det är ju bättre att sluta försöka helt och hållet än att försöka och misslyckas. Eller bättre och bättre, men det känns i alla fall inte lika hemskt som det första alternativet. Och just nu vill jag inte känna mig mer skit än jag redan gör.

Nu gick det än en gång till det att jag bara klagar. Det var inte alls meningen med detta inlägg. Meningen var ju att fundera på varför något kan påverka en så mycket att man blir helt förlamad av det (utan en vettig orsak). Jag undrar varifrån alla starka människor får sin kraft att bry sig **** i det och fortsätta vidare som om inget hade hänt…jag behöver verkligen mera sådan kraft för att klara av resten av livet utan att varje dag behöva älta i något onödigt istället för att använda den energin till att reda ut det riktiga problemet (i mitt fall brist på kunskap, dvs. jag kunde studera istället för att grubbla över att jag inte kan något…)

Frågan är bara hur man egentligen då gör det (att släppa taget av negativa tankar, sluta skylla på sig själv, tycka synd om sig själv och istället fokusera på det som leder till resultat). Jag har inte ännu funderat ut något som kunde hjälpa mig i detta, men något ska jag definitivt göra åt saken. Åtminstone ska jag försöka ändra på mina tankar och istället för att tänka på det som jag inte kan tänka på allt som jag redan kan. Och det är egentligen ganska mycket om jag nu är helt ärlig mot mig själv. Och så måste jag ju också förstå att om jag nu gör mitt bästa och ändå misslyckas helt, så är det ju bara att försöka på nytt. Det är ju inte farligare än så.

Så nu efter att jag lite peppat mig själv borde jag avsluta inlägget, ta tag i saken och vara nöjd. Eller så kanske jag får sova en natt och besegra det svåra imorgon i ett mer utvilat läge. Det här med att studera tar på mina krafter ganska ordentligt för tillfället…

 

Tick tack säger klockan

Jag har bråttom. Hela tiden. Egentligen har jag hur mycket som helst tid men för det mest stressar jag bara bort en stor del av dagen. Tentstress, ångest för att vara tvungen att komma tillbaka hem efter en superskön helg i söder, frustration med träningsmöjligheterna här (som är alltså ganska dåliga). Jaa och Lucia-dagen som närmar sig.

I min drömvärld befinner jag mig i en supermysig och städad lägenhet med många levande ljus och stora tekoppar med grönt te i på bordet i vardagsrummet. Jag skriver och läser de två nya böcker som jag nyss fått (Alef av Paulo Coelho och Julemysteriet av Jostein Gaarder) under en mysfilt. I verkligheten ser det rätt stökigt ut i vår lägenhet och istället för levande ljus och te samt goda böcker framför mig ser jag tentmaterial på (till?? jävla prepositioner…) flera olika kurser. Jag känner mig inte alls inspirerad av sådant.

Veckoslutet gick förbi helt för snabbt. Vädret var fint och havsluftet gjorde det lättare att andas. Mina vänner och kompisar var framgångsrika och det var superskönt att få se dem igen! Lillajulsfirandet var som vanligt, fast i år hade jag min kära med mig där. Prinsessorna växer så det susar i öronen och de är jätte söta bägge två. Önskar jag hade mer tid att vara med dem.

Uppochner är inte helt fel enligt mig…

En “preppkurs” i norska innan själva universitetskursen kommer igång på våren! Mycket mer spännande än grammatik!